Jag sov länge idag, till hela 11.11 ;) Skönt var det! Nu har jag ätit frukost och slagit på kaffe. Ska ta och ringa vårdcentralen också men jag drar mig så för det .. Varför vet jag egentligen inte men det kan ha att göra med att det känns som dom inte kommer ta mig på allvar .. Men iofs får jag väl göra så dom tar mig på allvar! Min kropp, min smärta, jag vet bäst! ;)

Ska snart iväg och hämta Milo från Lena. Dom har haft gympa nu på morgonen, det brukar Milo tycka om =) Sen tror jag minsann det blir en kaffe uppe hos syster <3 Så får Milo busa lite med Liam. Det är så roligt att se vad glada dom blir av varandra. Det skiljer precis ett år och 8 dagar mellan dom =)

  Mammas tokiga bus pojke <3

Jag ska ladda upp fler bilder och även några videos men inte just nu.. En kopp kaffe och gårdagens BB, gick och la mig igår istället för att kika på det.

Ha en trevlig dag!

~Amanda

som sagt varit hemma hos mor och far. Där åts det semlor, drack kaffe och busa i massor =) Huibe blev jätte fin i håret.. Det blev för övrigt Richard med, vi lånade Carro och Tommys rak-apparat och snaggade till honom lite =) Tack för det!

Ikväll blir det inte mycket. Har så ont i ryggen så det blir vila, BB och sedan sängen.. Richard ska vara på möte imorgon kl.09 så det blir han som lämnar Milo, vilket för min del betyder sovmorgon! <3 Snuttisen har som vanligt sovit sedan 19.00 =)  

När jag vaknar så ska jag ringa vårdcentralen. Vill ha en tid dit så jag kan få remiss till röntgen, av ryggen. Är trött på det här nu! För er som inte vet så åkte jag, i mellanstadiet, ner för en slänt på bara rumpan och fick då en tjock gren rot upp i svans-kotan. Hade så grymt ont i svans-kotan att jag inte kunde sita ner på ett antal veckor och när den smärtan gick över så satte det sig i korsryggen/länryggen. Jag har sedan dess haft enorma problem med min rygg! Detta har aldrig blivit upkollat ordentligt (med röntgen vill säga) och jag tror något är snett eller förslitet på något vis! Det måste det vara..

Det är med andra ord inte mycket på schemat för min del imorgon, än så länge =) Till Carro på en kaffe och lite mag-mys kanske ?! Får se =)

Trevlig kväll!

~Amanda

Jag tar fram kameran vid 23 tiden den 18e för att knäppa kort på magen. Vet inte varför utan ville bara ha kort. Kanske var det för att stora syster skickade ett skojsamt meddelande kl. 22.50 där det stod: -Lycka till imorgon nu, ni ska ju föda barn då =).. Haha, tack. Jätte kul tyckte vi.

BF var den 17e och eftersom jag hela tiden trott att jag skulle få för tidigt men bebis fortfarande inte hade givit tecken på att vara på väg så trodde jag nu att jag skulle få gå länge, bara för att.

Klockan tolv bestämde jag mig för att gå och sova. Jag går på toaletten för att göra mig i ordning och precis när jag är färdig för att resa mig så börjar det rinna =O Det pirrar till i magen och jag tänker att det kanske bara är kiss så jag försöker "knipa", för att se om det slutar rinna, men det gör det inte och jag inser då att vattnet precis gått!(00.15)

-Richard.
-Ja?
-Mitt vatten gick precis.
-Va.?
-Mitt vatten gick precis!
-VA?
-Ja, vattnet gick..
-Är du säker?
-Ja.. Eller det måste ha varit de..

Jag sätter på mig en binda för att se om det forsätter rinna. Ringer mor för att fråga om jag borde ringa förlossningen och för att förvarna då det är pappa som ska skjutsa oss till förlossningen samt hämta hunden. Mamma tycker jag borde ringa och åtminstone säga att det gått, trotts att jag ännu inte fått värkar.

Jag ringer till förlossningen och dom ställer lite frågor som alla har bra svar. Jag får då tid dagen efter klockan 08.00 ifall det inte satt igång än, för undersökning. Vi lägger på!

Jag ber Richard gå ut med Ozzy för att vi sedan ska gå och sova ifall det sätter igång under natten, så vi fått lite sömn iaf. Han förstår inte hur vi ska lyckas somna nu, haha, men går ut med Ozzy. Jag kommer på att jag är hungrig så när han försvunnit ut så ställer jag mig och steker ägg och bacon. Och då, då kommer första värken (00.39). Jag är osäker på om det är en värk, men samtidigt inte, känns som en molande smärta som sedan försvinner.

Richard kommer tillbaka och vi sätter oss och äter. Jag får sedan en till värk och konstaterar då att det definitivt är värkarna som kommit igång. Dom är inte direkt regelbundna och det är långt emellan men det ändrar sig snabbt. Vi tar med oss laptopen in i sovrummet för att kunna klocka värkarna med varktimer.se.

Jag är fortfarande lite skeptisk då jag inte vågar hoppas på för mycket (Att man tänker så när man samtidigt är SÄKER på att det kommit igång..).
Richard ligger och smeker mig på ryggen och klockar när värkarna kommer.

Jag bestämmer mig för att ta en dusch och Alvedon. Jag sätter mig ner på golvet i ett försök om att hitta en skön ställning att ta värkarna på, dom kommer nämligen tätare och kraftigare nu. Richard fortsätter klocka och jag frågar hela tiden hur långt det är emellan och det är ca 2-4 minuter och dom varar i upp till minuten. Jag frågar vad klockan är, hon är redan 2 nånting.

Jag kliver ur duschen och tar med en handduk som jag sätter mig på i sängen då jag inte riktigt kan klä på mig. Jag ringer förlossningen som tänker be mig ta en Alvedon och ställa mig i duschen vilket jag berättar att jag redan gjort och att värkarna är regelbundna med 3 minuters mellanrum. Då vi bor så nära (en korsning ifrån) och jag ändå vill stanna hemma så länge som möjligt så lägger vi på med tips om att värma en handduk att lägga på magen. Richard springer och värmer genom att skölja den i kokhett vatten, det är skönt men hjälper inte direkt mot någon smärta.

Jag ringer även mamma direkt efter och berättar hur det ligger till, får någon värk samtidigt som jag pratar med henne och skickar då telefonen till Richard. Hon säger till pappa hur täta värkarna är och han säger då:
-Tror hon att hon ska ha något jävla mini BB där hemma eller, nej nu åker jag!
Jag uppfattar inte riktigt att han åkt och sitter kvar i sängen på handduken och tar värkarna som dom kommer. Jag pratar vidare med mamma som får vänta under värkarna. Först när Richard ber om att dom ska ta med en cigg (vi hade inga själv hemma eftersom han höll på att sluta) så säger mamma att han redan åkt..
-Men jag är ju naken, blir mitt svar.
Jag lägger på med mamma, ringer förlossningen och säger att vi är på väg och dirigerar Richard till att hämta kläder som han får sätta på mig. Han får även packa det sista.

Pappa står utanför men får lov att vänta ett tag, precis när vi ska gå ut så får jag en värk och hänger mig över Richard, han är helt underbar.. Vi tar oss ut, Richard hämtar Ozzy och vi åker till förlossningen. Vi skojar lite i bilen och sedan är vi framme. Jag får en värk när jag ska kliva ur bilen så jag sitter kvar. Vi rör oss mot ingången och pappa följer med, jag får även då en värk (det är knappt 100 m till ingången). Vi ringer på klockan och dom öppnar, säger hej då till pappa och kliver in på förlossningen.

Dom vill ha urinprov så det är det första som betas av, jobbigt bara med en värk som stör. Jag tilldelas sedan ett rum och dom kopplar upp mig till ctg. Jag tycker inte om att ligga på rygg, tycker inte direkt om någon ställning under värkarna men får hålla ut under ctgn. Jag får identitets band då dom skrivit in mig och klockan är då: 03.05 Barnmorskan säger att jag har fina etablerade värkar och att jag andas bra igenom dom, skönt att höra då jag trott jag skulle ha problem med andningen.

Hon plockar bort ctgn, skönt, och undersöker hur öppen jag är, 3 cm.. Klockan är nu 04.00

-Bara 7 timmar kvar då, säger jag (dom brukar säga en centimeter i timmen för första gångs föderskor..)
-Haha du var påläst, säger barnmorskan och avslutar med, ja det blir ju ingen bebis under mitt pass i alla fall.
-Nej det har jag förstått.

Hon får här någon stans förlossnings brevet och hon ger nu förlag på en morfinpruta och bad eftersom jag är för lite öppen för Eda än. Våran plan blir alltså: Spruta, dom fyller badet och jag "slänger" mig i och stannar så länge det är skönt för att sedan kliva upp och få Eda. Jag tycker inte att morfinet har någon lindring men finns ju inte mycket mer att göra för tillfället.

Badet är skönt men inte under värkarna, det ända är att jag kan slappna av extra emellan. Det börjar bli enbart obehagligt efter en stund och jag känner hur värkarna sakta men säkert ändra karaktär, det känns mer som om det trycker på.
Richard får ringa efter Bm, dom hjälper mig upp.

På väg mot rummet ber hon mig att försöka gå på toa då dom vill att man tömmer blåsan, hon ger mig även förslaget tömning, NEJ TACK, jag försöker själv först! Jag får på väg mot toan en värk som jag "måste" trycka med, barnmorskan säger åt mig att inte trycka på.. Jag är inte öppen än så jag får inte krysta.. Jag försöker verkligen men det är svårt. Jag går på toan och får även här en värk, det trycker men går ändå ganska "bra" att hålla emot.

Vi går tillbaka till rummet, ctgn kopplas på igen och bm går för att hämta en dropp ställning. Hon ska sedan ringa efter narkos läkare som ska sätta Edan. När bm kommer in i rummet igen så har jag en värk och jag klarar inte av att hålla emot, magen trycker på själv. Älskade Richard står och klappar mig i håret och säger försiktigt åt mig att inte trycka på.

Barnmorskan kollar efter hur öppen jag är inför Edan.
-Det blir ingen bedövning, du är FULLT ÖPPEN =O (En chockad BM!)
Klockan är nu 05.48 och jag har alltså öppnat mig 7cm på 1h och 48min.
-Jag ska bara plocka fram här så ska du få börja krysta.
-JAG SA JU ATT DET TRYCKTE PÅ!! =D
-Haha, ja, fick jag till svar.

Det tog lång tid att förbereda kändes det som.. Fick någon värk där emellan som jag fick hålla emot men fick tillslut börja krysta, skönt..

Kommer ihåg att jag frågade vad klockan var när jag väl fick börja krysta och hon var då 06.00 (jag frågade 06.05) Ligger först på sidan och krystar vilket för mig fungerar jätte bra då jag har Richards midja i min arm/huvud höjd, vilket jag utnyttjar genom att krama om hans midja håårt när jag får en värk. Det hjälper mig att krysta. Han smeker mig i håret och finns där för mig vilket jag tycker är helt underbart skönt.

Bm tycker jag krystar bra, kan så klart ta i lite mer. Vänder sedan över på rygg för att ta sista biten. Har först lite svårt att ta i på rygg, tyckte det var skönare på sidan, men när jag sedan hittar styrkan även där så går det jätte bra. Hon lägger lokalbedövning och sedan 06.36 swosch... Bebisen är ute! ♥

Jag kollar ner mellan benen, vilken känsla, jag kollar efter kön och får då syn på pungen.. Det är en pojke, En liten MILO! Åhh så underbart. ♥♥♥
Han skriker direkt och får apgar 9,10,10 (9 på färgen vilket alla bebisar får första tillfället). Han kommer upp på min mage/bröst och Richard klipper navelsträngen, undersköterskan knäpper kort.

Känslan här går inte att beskriva, man måste uppleva den ♥
Det finns inget bättre än att få hålla sitt barn för första gången ♥

Efter en stunds gosande var det dags för undersökningen.. NEEEJ, det jag fasat för.. Jag kände under krystandet att jag sprack men visste ju inte hur mycket, ville verkligen inte sy..... Det behövdes "bara" 5 inre stygn och 1 fortlöpande yttre. Det gick bra att sy men var ändå jobbigt, nyblivna pappa Richard tyckte nog där emot att det var mysigt, han fick ju klä av sig tröjan och mysa med sin son. Jag skakade så i benen av adrenalinet så jag vågade inte hålla Milo när dom sydde.

Sen fick vi in brickan och fick vara ifred.

Det var en "chockad" Bm som både fick ta emot mig, förlösa mig och sy mig. Det trodde hon verkligen inte när jag kom in men så blev det. Helt underbara var dom, bm och undersköterskan, kunde verkligen inte önskat mig bättre personal under förlossningen! ♥

Och världens bästa, underbaraste pojkvän ♥♥

Förlossningen tog från vattenavgång 6h oc 21min, från första värk 5h och 57min. Tror att jag fått med allt. Om det är något ni undrar över så är det bara att fråga.

  Milo någon timme gammal <3

  Milo 14 månader gammal <3

Och tur är väl det!

Milo är hos Lena så min morgon har spenderats till att plocka med tvätt, disk mm.. =)) Alltid roligt ;P

Idag blir det som sagt en tur till Mommo och Moffa. Min farmor och hennes gubbe ska också dit. Mamma ska klippa Huibe så då passar vi på att dyka upp på kaffe och bus =) Milo kallar min farmor för "Oma" vilket betyder Mormor/farmor på Holländska. Just so you know ;P

Nu längtas det till 9e Mars. Då ska jag och Josse åka upp till syrran och hälsa på =)) Vi blir barnfria, dom har precis skaffat hus och vi ska hjälpa till lite och tar vi barnen med så blir alla fullt upptagna ;) Dess utom kan det vara skönt att komma bort lite iband =)

Tänkte publicera min förlossningsberättelse här också för intresserade =)

Nu blir det kaffe, cigg och sedan en dusch =)

~Amanda

Jag är undersköterska och jobbar som timvikarie på bemanningsenheten i Karlskoga men söker jobb i Örebro. Richard är förtillfället arbetslös men har utbildning och söker även han jobb i Örebro och där ikring. Under tiden går Milo hos Dagmamma-Lena där han trivs väldigt bra. När vi inte jobbar/söker jobb så hittar vi på diverse roliga saker.

Min familj:

Milos moster, min lilla syster, Josse bor granne med oss, trappen brevid för att vara exakt. "osse" är en stor favorit hos Milo så där spenderas det mycket tid. Mormor och Morfar bor inte heller långt bort så även dom tar stor plats i våran vardag. Milo har en till moster, Therese, äldst i syskonskaran. Hon flyttade för ca 3 år sedan till Bollnäs och besöks därför alltför sällan men är minst lika viktig för det!! Båda mina systar har även dom barn. Therese fick Andreas när hon var 16 år gammal, han blir 9år den 5e November. Josse fick Liam när hon var 18 år gammal, han blir 1år den 27e Augusti.

Richards familj:

Milos Farmor bor i Örebro, dit åker vi när vi kan. Milo trivs med sin farmor vilket är härligt att se! Richards syskon med barn bor alla i Nora, förutom broder Stefan som bor i Örebro med sin Sara och deras dotter Alwa-Louise. Faster "Dida" och kusinerna Alvin och Ludvig är dom vi besöker oftast men åndå allt för sällan. Där leker och stojjar Milo för fullt.. =) Vi skulle besöka alla mer om vi bara kunde, men man kan ju tyvärr inte dela på sig. Jag vill inte gå in mer på Richards familj eftersom det inte är min och jag vill inte riskera att skriva något jag inte får ;P Jag älskar dom allahopa <3

För tillfället sitter jag och Richard och kollar BB. Imorgon blir det en tur till mor och far, när Milo kommer från Lena =)

Blev ett långt inlägg ändå, var inte tänkt så i huvudet först ;P

~Amanda

Hej!

Jag tänkte inledan bloggen med att ta lite snabb info om mig och familjen =)

Namnet är Amanda och jag är född år -90. Livet delar jag tillsammans med min sambo Richard (-90) och våran son Milo (-09). Vi bor i en 2 rums lägenhet i Karlskoga men planerar att inom snar framtid förflytta oss till en 3 rummare i Örebro.

Jag och Richard har varit tillsammans sedan 20 Juli 2007, vi har varit förlovade sedan 4 Juni 2008. Våran historia fram tills de att det blev vi är lång så jag kommer därför inte gå in på den.

Den 22 December 2008 fick vi reda på att jag var gravid, vi blev båda överlyckliga! Milo föddes 19 Augusti 2009.

Min blogg handlar om hur det ser ut i våran vardag. Uppdateringen i bloggen sker då vardagen och Milo tillåter vilket medför att det kanske inte kommer ske flera gånger dagligen, kanske inte ens varje dag men jag lovar att så fort jag har tiden så kommer den.

Jag har sedan tidigare två andra bloggar. En jag startade under graviditeten och en jag startade strax efter Milo kommit till världen. Är ni intresserade av att läsa dom säg bara till så får ni adresserna.

Denna blogg blir en ny start! Jag tappade bort mig i senaste bloggen och känner nu att jag hittat tillbaka till skrivar glöden. Hoppas ni får en intressant läsning!

Om det är något ni undrar över så fråga, jag ska försöka svara =)